Å så var det dags igen...
Skolstart -denna eviga plåga... Ny miljö, nya människor, samma oro och ångest...
Jag lider med alla npf-ungar och föräldrar som inte har den hjälp/det stöd som skulle behövas! Bland annat vi...
Sedan andra klass har dotterns skolgång varit en kamp och ända sedan dess har vi även haft kontakt med bup. Men trots alla svårigheter så har hon ännu inte fått någon hjälp via bup. För hennes problem är inte 'uppenbara' -hon har inte några inlärningssvårigheter -tvärt om. Hon är jävligt lättlärd och klipsk.
Trots 30-40% frånvaro under hela skoltiden så har hon haft godkänt och väl godkänt i betyg i de flesta ämnen -ända fram till nian.
Problemen vi kämpar med handlar däremot om svårigheter med att fokusera, hantera stress, krav på att vara självgående, struktur och inte minst de sociala kraven och spelet.
Nu ska bup 'försöka fixa en fast vårdkontakt' och förhoppningsvis får hon tillsist prova medicin och få lära sig mer om strategier kring att hantera sin adhd, se bara vilken skillnad medicinen gjort för mig!
Men hade vi inte själva tänkt på att begära ett diagnosintyg (och haft det kvar) till skolan när hon gjorde sin utredning så hade vi stått vid start igen -tydligen så försvann hennes utredning med hennes förre läkare på bup! Blir man trött och less eller?!
Nu väntar vi på att höra ifrån bup för att se om vi tillslut kan få till det där med strategier och stöd. Och hjälp med ångesten som eskalerat. Men vi kämpar på här och lobbar hårt för att ge den nya miljön en chans och hoppas på att det släpper.
Jag måste säga att skolan har varit fantastisk idag i sitt jobb med att försöka få med henne och hon fixade förmiddagen och att vara med vid lunchen! Sen fick det räcka för idag. Ny dag imorgon.