Om jag var hemmafru...

Vardagslyx deluxe. Alltid lika trevligt när boxen kommer -det är som julafton en gång i månaden! Lyxiga produkter som jag annars inte skulle ha råd med eller känna är en prioritering när situationen hemma är som det är -hälsomässigt och ekonomiskt.

 

Som sagt, vi står alla under ständig medicinering här med diverse olika preparat. Vi har ständiga vårdkostnsder -jag kommer dock upp i frikort på typ två månader. Därtill kommer det kostnader för hjälpmedel och annat sådant skoj.

 

Inkomstmässigt har jag idag sjukersättning och den blir man inte rik på -om någon nu trodde det. Jag hamnar under EU:s fattigdomsgräns. Det har varit en lång kamp med att försöka hitta tillbaka till arbete och kändes som en stor sorg att inte lyckas med det. Men efter elva år i utförsäkringskarusellen så fick jag inse fakta -när till och med läkare och diverse handläggare rekommenderde det. Kropp och knopp fixar helt enkelt inte tillräckligt många timmar i veckan för att jag ska kunna ses stå till arbetsmarknadens förfogande. Jag fixar inte ens fem timmar i veckan.

 

Jag älskar att jobba. Jag älskar det sociala med att ha ett arbete. Att känna att man gör något man är bra på och få lön för det. Att hjälpa och ge service. Att inte behöva be om ursäkt för sin existens för att man är en belastning för samhället. För i Sverige är vår identitet så hårt kopplat till vårt yrkesliv att det uppstår en känsla av ett mindre värde när man inte platsar där...

 

Sambon är ännu knappt i början på sin rehabiliterings kedja. Han hann ju förvärras så pass i sin sjukdom innan han började få behandling med medicin som inte gör honom sjukare. Han är dock fortfarande väldigt fragil och minsta stress och överansträngning -oavsett fysisk eller psykisk- förvärrar sjukdomen. Tack och lov inte längre till de stora svängningarna mellan depressiva suicidtankar och kick-jagande hypomanin. Nej,  nu svänger det 'bara' ner till likgiltig utmattning från lite överenergiskt driv.

 

Bloggen är min livlina, min dagbok och min hobby. 'Beviset' på min existens.  Den ger kraft mer än den kräver. Att sitta vid en dator funkar inte dagligen (problem med att nackkotorna glider lite) men min blogg fixar jag via mobilen. Liggandes på sängen.  Eller uppkrupen i soffan. Eller ja, rent av sittandes på toaletten. Fast då blir det mest skitsnack...  XD

 

Om du har läst så här långt så vill jag tacka dig! Det är såna som du som förgyller min vardag. Och om någon jag någonsin skriver berikar dig med något så blir jag glad.  Och om du finner något stötande nån gång så kan jag bara säga att det inte är med mening -men vi är alla lika olika och var och en har sin verklighet, så vi kan väl helt enkelt vara överens om att vi inte är överrens, som någon klok person en gång i tiden sagt...